ElinNordwall

Jag hamnade på akuten!

Jag vet inte överhuvudtaget hur jag ska skriva detta inlägget med endast en hand men jag får försöka så gott det går och förklara mig kortfattat. 
Igår hade jag fått kvällsjobb, 16-21 och jag var verkligen taggad till tusen, så glad och lycklig för att jag fick ta mitt ansvar och verkligen visa vad jag kan. Solen sken och jag fick de vitaminerna jag behövde. Startade arbetet, hade en bra planering, utförde allting utförligt och dem jag var hos kunde jag och hade ett samband med. Dagen gick, allting rullade på men det började mörkna, snön och vattnet på vägarna började frysa. Jag tänkte under tidiga kvällen att jag måste ta det lugnt, jag gjorde det tills sista besöket. Jag hade gått utanför jobbdörren, bara hundra meter bort halkar jag på en stor isfläck. Det var bäcksvart och jag såg ingenting, jag reagerar inte hur jag hamnar bara att jag hör en hund skälla och märker senare av en man. Jag är uppe lika snabbt som jag faller och går vidare till sista patienten. Jag märker inte hur ont jag får i min arm förrän jag börjar utföra det jag ska hos patienten. Jag ville ju bara sen innan skynda mig bort, för hur pinsamt var det inte att halka där, mitt bland hus, mitt framför en människa. Hela jag va nog helt röd i ansiktet av skam. Dock något jag efteråt tänkte på va varför den människan inte stannade till, frågade hur det iallafall gick! Jag vet att han såg, för när vi gick förbi märkte jag av hans flin! Sånt kan jag bli så arg på för jag tror att om den personen skulle råka illa ut, skulle han velat ha någon sorts hjälp. Man kanske inte kan göra allt, men bara en fråga om hur det gick gör så mycket för en annan!

Jag gör iallafall klart det jag ska hos patienten och går tillbaka till arbetsplatsen, med en liten chock, smärta och tårar som bränner i ögonen funderar jag på om jag ska berätta för mina arbetskamrater... med tårar i halsen gör jag det och de ser hur min arm svullnat upp. Tur som det är så finns det olika förband som de virar kring min arm, sedan åker jag hem. 

Idag har jag också ont, så ont så jag ibland blir illamående. Så imorse åkte jag och pappa till akuten där de röntgade armen men ingenting syntes på bilderna, inget brutet, ingen spricka så jag har fått en rejäl stukning jag fått tagit till mig av. Nu måste jag ha armen lindad om dagarna och om jag får otroliga smärtor får jag ta smärtstillande och just nu är det nästintill såna smärtor.. hoppas att jag kan få en någorlunda natt iallafall. Jag behöver verkligen det!

Skulle ha jobbat idag men både jobbet och skolan fick jag idag lägga åt sidan. Imorgon är jag dock tillbaka i skolan, men jobbet får vänta tillsvidare. Undrar just nu bara hur det kommer gå att skriva, eftersom datorn är ett blankt nej! Kanske får bli papper och penna imorgon, det tackar jag inte nej till. 

Detta var det jag hade att säga just för nu, jag har egentligen mer att förmedla - med engelska, att jag träffade en kär vän, färga håret.. men det får vänta tills armen tillåter mig att skriva. 
Tills vi ses igen så får ni ha det toppen! <3

//Elin

Över en vecka sen senast jag tittade in här och jag tänker inte alls försvara mig! Jag har helt enkelt haft mitt att göra och mer tänker jag inte säga, det är inte alltid ett måste att uppdatera varenda dag och det är helt acceptabelt! 

Veckan som gått har spenderats mycket med tankarna hur jag ska göra med engelskan,  om jag ska avsluta kursen eller om jag ska fortsätta strida de sista veckorna som är kvar. Jag har dock kommit fram till att imorgon ska jag avsluta den kursen. Även om det inte är många veckor kvar, så för min egna skull så vill jag avsluta den. Dels för att jag inte mår bra med den läraren som vi har av olika (många) anledningar, men så går det när skolan inte hittar en bättre och inte vill att ungdomarna ska få den utbildningen dem vill och behöver! För det andra så avslutar jag kursen med för att jag inte just nu och efter skolan kommer behöva den. Jag kommer ändå jobba direkt efteråt då jag har garanterat jobb och senare om jag vill utbilda mig vidare, ja då får jag helt enkelt läsa upp den kursen. Jag läste också hundra poäng mer än alla andra, så när man skulle ha 2500 poäng, läste jag istället 2600 så nu ligger jag i "fas". Önskar bara att jag visste att allt detta skulle ske innan jag valde, då hade jag kunnat satsa ännu mer på alla dem andra ämnena. Men gjort är gjort och imorgon kommer jag kunna släppa detta, gå vidare och satsa stenhårt på allt det andra! Kommer göra mina syskon och mamma enormt besvikna men jag kan inte bara tänka på alla andra, vad dem ska tycka utan det är mitt liv och jag måste göra det som är bäst för mig. Jag har redan kämpat i ett halvår nu, mått dåligt från den dagen det blev ändring och nya rutiner. Min kropp orkar inte ta all smärta och stress, så ibland måste man med klippa av bandet och låta det gå. För jag vet, det kanske inte kommer synas något gott på betyget som jag ville och ha det extra men i mitt psyke kommer jag må bra. Det är det som spelar roll och är huvudsaken! 

Annars under veckan har skolan varit ett andra prioett. Faktiskt inte mycket som hänt mer än att uppgifter rullat in. 
Jag ska också nu imorgon börja med Matte 2, kommer inte hinna med så mycket alls då jag ska iväg till syven men kan alltid få en introduktion så jag kanske kan påbörja det hemma. 

Igår jobbade jag också mitt första arbetspass på mitt jobb. Det var kul tyckte jag men samtidigt stressigt den första dagen, inte att det var fullt stressigt på jobbet utan det var nog mer jag som var det eftersom första dagen, med allt "nytt", nycklar, rutiner, vart alla bodde m.m. Är ju inte direkt en grej att ha på minnet.. men det gick bra tycker jag och nästa jobb (vad jag vet nu) är på torsdag, 16-21.
Är jättestolt över mig att jag igår verkligen tog tummen ur och gjorde mitt första pass, jag vet att jag nu några gånger kommer vara nervös framöver och vara en aning stressad men så länge jag är fokuserad och koncentrerar mig på det jag ska kommer det gå bra! För ju fler gånger jag är där, jobbar och utmanar mig själv, ju större perspektiv, synvinkel får jag på mig och faktiskt kan förstå att jag är ändå duktig på det jag gör. Jag måste dock innan det bara få en massa stöttning och pepp från andra så jag själv vet att så långt som jag kommit nu, gör att jag aldrig slutar kämpa och tro på mig.

Hade även i helgen som varit en så mysig och verkligen värd helg att ha! Har oftast alltid fina och bra helger men denna gången var det något extra då jag var med min pojkvän hela helgen, hade ensamtid två gånger i rad och det för mig är behövligt, få känna sig lite extra vuxen och kunna ta ett större ansvar! Lagade god mat två dagar, bara myste med honom och senare också med mamsen när hon kom hem. 
Såna här helger som jag sparar i mitt hjärta och kommer ihåg mest <3 snart, om någon månad kommer det också vara en speciell helg. Något för mig som kommer vara något intill lyx och jag hoppas killen tycker det med. Inget han vet ännu men han får vänta på sin födelsedag så kommer han med veta. Jag hoppas, för spekulerat i flera månader nu och jag vet att det kommer vara värt varenda minut! 

Nu ska jag rengöra ett sår jag fick från jobbet igår, badda med alsolsprit. Funderar starkt på om jag också ska göra mig iordning för sängen, skriva på en uppgift och senare bara ta igen mig. 

Hur är det mer er? <3
det!! 

Förföljd av en man!

Sen senast vi sågs har det varit fullt kår här hemma, hos mig. Kanske inte så mycket med att göra hemma eller med stress men ändå så jag haft och göra om mina dagar. Bland annat, bara en stund efter att jag stigit upp i måndags och jag skrivit klart inlägget ringde sköterskan om delegering så igår blev jag godkänd och nu kan lägga mig tillgänglig att arbeta när jag vill, känner och kan. Något jag verkligen ser fram emot! Dock gick jag idag till planeringen för att fixa allt med lösenord, sidor osv men tror ni en kunde komma in på det när man väl var hemma? Nej, så nästa vecka får en kontakta dem! Jag som tänkte att jag skulle ta itu med ett jobbpass på tisdag (om det behövs förstås) men det går snabbt att fixa så en kanske har turen ändå!

Annars har jag för det mesta tagit itu med tvätt och städ så en slipper det när skolan snart drar igång igen. I alla fall det mesta och värsta för fixa hemmet måste en nästan alltid. 
Jag har också träffat min pojkvän i veckan och två av mina fina vänner idag, vi tog tåget till Karlstad tidigt på förmiddagen och va där till tidig kväll. Åt lite och tittade även omkring i affärer, ingen vidare shopping blev det då man inte fann något passande alls! Finner bättre på nätet där det b.la är finare och bättre kläder och saker men ända skillnaden är väl bara att det kan bli lite väl dyrt när en väl lagt i varukorgen. Hade dock en jättebra dag!! Väldigt välbehövligt så man kunde samla på sig mer energi. Något som dock inte alls var roligt var att en man, jag ska inte kalla honom konstig men han var speciell på sitt sätt. Han följde efter mig och mina vänner från ett ställe till ett annat, sen in i en butik. Det var massor av människor överallt, både utanför men också i butiken och plötsligt kom han fram till mig, tala på engelska och frågade om tiden. Blev lite skraj eftersom att han följt efter oss och sen plötsligt frågar om tiden. Tankarna dök upp på att det fanns hur många andra människor som helst att fråga så varför just mig? Och hade han ingen mobil att titta på? Absolut om han kom från USA, då kan jag ju förstå att han frågar men det är ändå knepigt! 

Imorgon ska jag iväg till Karlstad igen för ett litet besök på IKEA för att köpa en tvbänk men jag ska också vara barnvakt till S barn. 
Kommer bli en bra dag! Hoppas bara att jag också kommer ut en stund i skogen, skulle vara skönt att röra lite extra på sig och få sig en nypa frisk luft, speciellt efter att jag haft migrän iprincip hela dagen idag. Två tabletter tagna tidigare idag, fick sova i en timma men nu känner jag att det är påväg tillbaka så dags att lägga sig till kojs.

Hur är allt med er?
//Elin

Godmorgon!

Ett helt veckas lov har nu startat igång och jag vaknade upp med tuppen, snarare vår hund som stod och skällde utanför huset. Till en början var jag sjukt trött, då jag bara fick 6 timmars sömn men när jag väl vaknade till och fick starta dagen på ett lugnt sätt har jag piggnat till.  Piggare ska jag med bli då jag om en stund ska upp och ordna frukost tillsammans med mamma, även att vi ska ta oss en promenad i skogen intill oss. 
Jag kommer också försöka att tvätta lite kläder så tunnorna sinar lite granna och om jag städar lite i mitt rum, åtminstone byter gardiner och sängkläder för det är dags nu! Kommer ha vilken möjlighet som helst att hinna med det jag måste då lovet erbjuder allt men jag ska också försöka släppa alla måsten och umgås med vänner och försöka bjuda hem dem för det är dags nu. Kan inte köra slut mig nu, inte på ett lov då det är nu jag ska starta om och samla på mig mer energi inför en månads skola. 

Dock är fredagen bokad då jag ska till mitt nya jobb och få mig inskriven! Väntar också på att sköterskan från jobbet ska ringa mig så jag kan få delegering (det är att jag på ett tillåtet viss får ge ex. medicin) - då blir det att jobba inom en tid! 
Har nämligen blivit anställd på min praktikplats som jag slutade för två veckor sedan så nu har man förhoppningsvis jobb vid sidan av skolan och kanske t.om ett framtida jobb. Bara att hålla tummarna att både personal och chef fortsätter tycka att jag gör ett gott arbete, även om det till en början kanske kommer ta lite extra tid, speciellt över att finna platserna jag ska till men det finns ju gps. 
- Har nämligen fått jobb inom äldreomsorgen, hemtjänst! Stormtrivs och att jag bara nu får fortsätta så jag inte tappar kunskaperna gör det ju bara bättre, även att få in en extra slant klagar jag inte alls på. 
Jag har dock tänkt att jag ska börja jobba kväll, då jag känner mig mer säkrare så jag kommer in i rutinerna då det är det mer "enklare" saker men bara jag fått smaka på och utföra allt självständigt så kommer jag med tiden att också kunna jobba på mornarna, där är det mer "avancerat" med dusch osv. Jag kan men för mitt bästa och brukarnas så tänker jag att jag vill börja enkelt, smått och säkert. Man måste prioritera. Alla gör fel, alla är nya. Jag kan få vägledning och hjälp men jag vill försöka slippa det så mycket som möjligt och då gör jag det rätta, för alla. 
Kommer i alla fall bli jättekul och jag är taggad till hundra procent! 

Ha en fin dag!
//Elin <3

Välkomna!

Jag hade egentligen tänkt att skriva ett inlägg vem jag är i ett första inlägg men samtidigt tycker jag själv att endast förmedla första inlägget helt och hållet formulera mig vem jag är som person inte direkt är jag. Jag finner hellre glädjen i att sätta mig ner och skriva något specifikt inlägg och därigenom låta er läsa vad jag är för människa och få skapa en egen uppfattning om vad jag är för sorts tjej. Men jag kan dra några basic saker som ni kanske vill veta: 

  • Jag är nästintill nyfylld 18-åring
  • Går andra året på gymnasiet - vård och omsorg. 
  • Bor i en liten håla tillsammans med mamma, pappa, hund och katt - har även tre syskon, en bror och två systar. 
  • Har även pojkvän. 
  • Varit aktiv småbloggare sedan sisådär 2012

Men nu behövde jag byta min portal mot något annat och få upp ögonen för att skriva igen då det på senaste varit väldigt torrt från en annan och man inte just då varken haft tid, lust eller ork. Jag hoppas nu på att jag kan komma tillbaka där jag tidigare varit och åtminstone kan få skriva ut det jag kan och vill! Även om det inte blir varenda dag som det tidigare varit så kommer det åtminstone bli regelbundet någon eller några gånger i veckan. 
Bloggen kommer inte bli fylld av massa som andra bloggare, snarare större bloggare kan få till med men jag ska få in allt jag kan som jag själv tycker om att skriva om och kunna stå för. Mest om känslor, vad jag känner och de inlägg som ligger mig närmast hjärtat. Kanske om skolan, om tiden som hunnits med i gymnasiet, vad jag känner, tycker, om jag får den utbildningen jag vill eller om jag bara vill hoppa av gymnasiet. Mina dagar, vad som sker (det är mest enformigt) men samtidigt kommer också de dagar som det är planer och äventyren rusar iväg och sker. Dem jag alltid vill minnas och skapa fler av! Om framtiden, vart jag vill bo, arbeten, resor. Allt, livet kan bara erbjuda mera och just dem förväntningarna har jag med, även om de inte sker nu så finns de ändå i baktanken och gottar sig för någon gång, dit jag är på väg nu så kommer livet alltid sluta som sagan jag alltid velat ha! Livet är en riktig saga för ju fler dagar som går, när jag inser vad och vilka jag har omkring mig kan det inte bli bättre - det är bara dem negativa delarna som dagligen annars finns med som är det ända, annars är allt perfekt. 

Jag hoppas att den som finner sig hit också vill stanna för jag vill och ska försöka göra det bästa jag kan för er. Försöka att få det skrivet regelbundet och att det som skrivs kommer här från mitt hjärta, om ni själva inte har något förslag men det är ingenting som jag ber om.

Men välkomna hit, till mig och min nya tankeplats.
//Elin.

Upp